Ångest Schmångest

Det är tillbaka och det gnager i mig =( Trappade ju ner medicinen för att jag mådde bra! Men en pytteliten tablett kan tydligen göra det med mig som jag själv inte kan och jag ska börja med dem igen. Det är som om livet överväldigar mig tills det tar stopp och rinner över. Nu har jag gråtit i soffan en kvart och ska väl ta och behandla mina svullna ögon och dra mig iväg mot KUA-introduktionen! Det ska iallafall bli kul, och träffa Ellinorgumman som fyller år idag ska också bli kul *börjar grina igen*

Jag har det så jävla bra, kan inte min hjärna ta hänsyn till det?!

kram